torsdag 7 januari 2010

The Power Of The Lord Will Set Us Free, And We Will Be...

I April 2009 tyckte vi oss vara klara med "Jesus-skivan", som den brukar kallas. Alltså en skiva med temat Gud, Paradiset, Jesus och liknande. Miss LisaLee bidrar med tre sånger och Ben Dee med en. Under inspelningens gången tyckte vi att fiddle och lapsteel skulle vara trevligt så vi anlitade Gustav Berry, "Shotgun Language" för att spela sådant. Mickey J Dingo hjälpte till med tramporgel.

Så här började pressbrevet:
Detta är vad som hände... Olyckliga timmen var över och Joey's Bar stängde för kvällen. Vi förpassades ut i kylan av en brysk bartender, vi frös och var långt ifrån otörstiga. Då, snett över gatan, såg vi ett ljussken i fönstret på ”The Holy Church of Shepherd Job”. Nattvarden, tänkte vi... två... nej, tre, kanske till och med fem flaskor friskt och stärkande nattvardsvin väntade med säkerhet på oss... Vi kände oss som de fyra vise männen och den upplysta kvinnan när vi, ledda av ljuset, korsade gatan. Beslutsamma, om än något vingliga steg ledde oss fram till kyrkporten. Till vår glädje fann vi den öppen, men till vår oerhörda sorg fann vi skåpet med den hägrande nattvardsdrycken låst. Tänk er vår bestörtning, vår förtvivlan... Vi såg ingen annan råd än att vända oss till Herren med en bön om befrielse från denna omänskliga plåga... Genom sin nåd gav han oss dessa sånger vi nu förmedlar till er....


Sånger:

  1. I Wish I Was A Bit Like Jesus (M.Hellman)
  2. To Cross The Mighty River (M.Hellman)
  3. I'll Fly Away (Albert E Brumley)
  4. Something Must Be Wrong (Lisa Palm)
  5. I Hope Like Hell The Preacher's Right (M.Hellman)
  6. Have You Seen Jesus Lately (Lisa Palm)
  7. I've Heard Of A Place Up In Heaven (M.Hellman)
  8. I'm Not Quite Ready For You Jesus (Pentti Salmenranta)
  9. The Old Testament Way (M.Hellman)
  10. I Turned To Jesus (M.Hellman)
  11. Halleluh (Lisa Palm)
  12. I Got Jesus On My Side (M.Hellman)
  13. We Need A Whole Lot More Of Jesus And A Lot Less Rock n'Roll (Wayne Raney)




Personal:

  • Miss LisaLee – Sång, Gitarr, Autoharp, Banjo
  • Jerker Andersson – Mandolin, Dragspel,
  • Morgan Hellman – Sång, Gitarr, Banjo
  • Ben Dee Salmenranta – Bas
  • Magnus Larsson – Trummor

Recension Folkbladet:

Genuint och kärleksfullt
Trailerpark Idlers
"The Power Of The Lord Will Set Us Free and We Will Be... Trailerpark Idlers" (Something Wicked)

Trailerpark Idlers senaste är en samling sånger som kan kallas sacred songs eller country gospel eller traditionell spirituals, om man gillar att sätta etiketter på musik. Jag föredrar att helt enkelt kalla TI:s stil för amerikansk folkmusik, trots att det är svenska medborgare som framför sina sånger på denna bandets sjätte album.

Liknande försök har ju gjorts av andra svenskar historien, i ärlighetens namn alldeles för många, men aldrig med en så genuint ärlig och kärleksfull relation till förebilderna. För TI är ett band vars sånger är djupt rotade i traditionens ursprung, hos artister som Wayne Raney, vars sångWe Need A Whole Lot More Of Jesus And A Lot Less Rock´N Roll görs i en innerlig, nästan smärtsamt vacker version som sista spår på skivan, eller som den gamla gospelmästaren Albert E. Brumley, vars gospelsång I´ll Fly Away genomförs med Lisa Palmpå sång, som skulle göra Alison Krausssom Gillian Welchgröna av avund.

Förutom dessa två sånger är allt material skrivet av Morgan Hellmaneller Lisa Palm, plus en sång av bandets basist, Pentti Salmenranta.

Alla sånger bärs av en sammanhållen, klar tematik av krackelerad spiritualitet, ja rent av bakrusigt sökande religiositet, som naturligtvis skulle kunna avfärdas som ett charmigt spel för galleriet, snarare än ett allvarligt syftande, andligt sökande. Jag är övertygad om att denna röda tråd av livssnöd kontra en uppriktig önskan av att finna sinnesro redan i detta liv är äkta och uppriktigt syftande. Jag tror inte att man kan hålla upp den här typen av existentiell problematik som någon sorts grubblande mask framför sig.

Hela "The Power Of The Lord..." är ett lysande exempel på hur kärleken till en musikalisk tradition inte känner några geografiska gränser, hur en djup respekt kan överföras och lysa upp ens egna djup och dunkla rum, ge ett ännu ädlare doft av ursprunglighet.
Uffe Olsson redaktionfolkbladet.se


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar