TRAILERPARK IDLERS - ”Death, Jail or Hillbilly Music”
Morgan Hellman som skriver det mesta av gruppens repertoar har verkligen sinne för dramatiska låtar. Dessutom har gänget uppfunnit ett helt eget sound, jag har då aldrig hört ett Amerikanskt band som låter som Trailerpark Idlers. De står på egna ben. När låtarna är skrivna går gänget till studion och sätter låtarna på en eftermiddag/kväll vilket uppenbarligen ger mycket känsla i framförandet.
Medlemmarna är Morgan på sång, gitarr, banjo och dulcimer, Miss LisaLee på sång, gitarr banjo och autoharp, Jerker Andersson på mandolin, dragspel och sång samt Ben Dee Salmenranta på bas, gitarr och sång. Klart ovanligt med med dragspel i Amerikansk hillbillymusik, så bara här har vi ett udda inslag. Ja, Amerikansk hillbilly a la Roy Acuff finns det nog spår av men för det mesta lever gruppens musik ett eget liv och det är väl det som fascinerar, här finns hillbilly, western, gospel och annat trevligt i en högst egen blandning. Då dessutom Miss LisaLee har en röst som skapad för blandningen går det bara att kapitulera.
Den här gången (deras 8:e album på några år!) kändes ”Shotgun Waltz (verklig händelse från Hellmans barndom), ”The House In The Valley”, ”Ride” och ”It's That Old Story” som de bästa spåren.
LARS KJELLBERG
Vi tackar, bugar och håller med om vartenda ord. Vi bläddrar vidare i tidningen stannar till på sidan 44 där vi hittar krönikan ”Jonas Öhman har ordet”. Det är en stadigt återkommande spalt som alltid brukar vara läsvärd, så även denna gång. Halvvägs in i texten läser vi följande;
Det borde inte gå att ge ut nya kvalitetsplattor i Trailerpark Idlers takt, men det bryr dom sig inte om utan fortsätter i rasande tempo. ”Death, Jail or Hillbilly Music” är bandets åttonde album totalt, nummer två i år, och deras hittills bästa. Den lilla antydan till hastverk som kunde skina igenom förut är borta. Nu känns det mest gammalt och välgjort. Gammalt som i Carter Family, Roy Acuff och Hank Williams alltså. Inte som i trött, blasé och tråkig. Bästa spår är den inledande egna kompositionen ”Honey, Open Up Your Door” och avslutande gospelstandarden ”Over In The Glory Land”
Vi tackar och tänker; ”Jonas Öhman är en bra man som har förstånd att uppskatta kvalitet när han hör den”.
För att glädja världen ytterligare så pysslar vi lite grand med nästa skiva, en dubbel-CD som för tillfället heter ”In Praise Of Idleness”.
På Lördag, 25/9 spelar vi hemma i Norrköping. Det är dags för den årliga Kulturnatten och människor med klass och stil beger sig förslagsvis till Söder Tull och Kristinaskolans gård klockan 19:15 då vi spelar där. Två, eller snarare fyra, händelser av historisk vikt kommer att inträffa under kvällen. Vilka det är får ni fan i mig ta reda på själva... på Lördag... klockan 19:15.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar